Jag är arg på kroppen min. Eller ja, jag är glad på den också, för till större delen fungerar den som den ska. Men just nu fungerar den inte helt klockrent, och därför är jag lite arg på den.
Strax efter att jag börjat lite mer intensivt med körkortet fick jag ont. Det kom en dag när jag gick på stan, helt plötsligt kändes det som att något brände mig på framsidan av låret. Jag tänkte inte så hårt på det men smärtan ökade för varje steg och till slut var det riktigt obehagligt. Efter kanske 20 minuter gick det över, och jag tänkte inte så mycket mer på det.
Tre veckor senare kom samma sak. Den här gången höll det i sig i ungefär en timme. Jag var hemma och satt ner då och då, vilket gjorde att det slutade bränna.
Nu kommer det nästan varje dag och det börjar bli riktigt irriterande. Inatt kände jag av det hela natten. Vaknade titt som tätt. Det gjorde inte ont, och de brännande känslan var nästan obefintlig. Det var nog mest att det fanns där som gjorde att jag inte kunde sova ordentligt.
Ska testa att ta en värktablett och se vad det gör med smärtan, för det är lite jobbigt att inte kunna röra benet ordentligt. Min hjärna vill inte förflytta benet när det vet att det kommer göra ont.
Jag hoppas att en tablett ska hjälpa, kanske till och med ta bort smärtan helt. För det är en obehaglig typ av smärta. Det gör inte helt och hållet ont, det är mest bara väldigt, väldigt obehagligt.
Samtidigt som jag blir arg så är jag även fascinerad. Det gör att jag tar ännu en funderare över hur den mänskliga kroppen fungerar och jag inser ännu en gång vilka otroligt avancerade maskiner vi egentligen är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar