lördag 9 februari 2013

Lite nätkärlek

Ja, jag tänkte ta tillfället i akt och sprida lite nätkärlek idag. 

Jag avskyr verkligen Lady Dahmer. Hon är en bloggare som enbart skriver för uppmärksamhet. Hon går fram med sina åsikter likt en ångvält i ett maskrosfält och skiter i allt annat!!

Eller. Nej, så är det ju inte. Men jag har faktiskt sagt så en gång i tiden. 

Sen stannade jag upp. Och tänkte efter. Och kom fram till att jag kan faktiskt inte veta något om denna människa som gör mig berättigad till att uttala mig på det sättet. Jag har bara läst några inlägg som hon skrivit, och det kan inte vara dem enda hon har klottrat ner.

Eller, som hon själv uttrycker det i oktober 2009 "BLÄ för folk som kommer hit, läser ETT jävla inlägg och tror de vet exakt hur mitt liv ser ut. BLÄ."

Så jag satte mig vid datorn, vid alla lediga stunder jag hade, och läste hennes blogg från det första inlägget. Det tog mig tre veckor. Tre helt underbara veckor måste jag säga.

För efter att ha läst om henne, om hennes liv och efter att verkligen har satt mig in i hennes åsikter så kan jag inte alls stå för mitt tidigare påstående. 

Eller ja, nästan inte i alla fall. Det där med ångvälten i ett maskrosfält stämmer ibland, men på ett positivt sätt. Hon är inte det minsta rädd för att ta för sig, för att sprida kunskap och att få andra människor att stanna upp, tänka och kanske våga ta för sig i sin tur. Kanske får hon, genom sitt skrivande och sina åsikter, andra människor att fundera över vad dem kan stå bakom.

Jag är inte längre negativ till Lady Dahmer. Jag sprider hennes åsikter vidare. Jag försöker få andra att se att det faktiskt finns flera sätt att tänka på. Att allting inte behöver vara svart eller vitt. Det kan också vara grönt, eller gult eller rött!

Jag vill därför ge lite #nätkärlek till Lady Dahmer. Hon förtjänar det. Hon jobbar jävligt hårt med en stundtals fruktansvärt otacksam uppgift. Och hon gör det briljant. Hon har all min respekt, och även om jag aldrig någonsin lämnat någon kommentar (jo jag vet, lite stalker är det allt över mig) så hoppas jag att hon vet att jag finns där.

Jag, en läsare som så många andra. Någon som hyllar henne, som lyssnar till henne och som verkligen tror på henne. Denna vackra människa, denna inspirationskälla. 

Min bildkälla

Nu tror jag för övrigt att jag visst ska ta och skicka iväg den där första kommentaren på hennes blogg! Det börjar nog på att vara dags för det...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar