lördag 16 juni 2012

Jodå, jag lever!

Och mår ganska bra ändå. Oron är som nästan borta och lugnet börjar lägga sig.

Min mamma mår riktigt bra! Operationen gick helt enligt planerna och nu har hon tre st nya artärer att stoltsera med.. =)

Men ursch vad tid det tar för hjärnan och kroppen att rätta till sig efter att en sån sak har hänt. Och då talar jag inte bara om mamma, utan om mig också.

Till och från känns det som att hela min hjärna gör uppror mot mig, jag blir stressad och orolig och sen måste jag komma på att intala mig själv om att allt är över. Mamma mår bra och lever och härifrån så kan allt bara bli bättre och bättre.

På tisdag åker jag ner igen och hälsar på henne. Just nu bor hon hos min syster Mia, och om en vecka får hon fara ännu längre ner i landet och bo ett tag hos min syster Jenny. Allt för att någon ska kunna hålla koll på att hon äter ordentligt, rör sig ordentligt och mår så bra som hon bara kan må!

Ska bli härligt att träffa henne igen. Senast jag såg henne var i måndags och då låg hon fortfarande kvar i sjukhussängen, även om hon kunde gå upp och gå omkring en liten stund.

Ska in till stan också och kika på om jag inte kan hitta nån fin present till henne. I fredags fyllde hon 66 år! Och det måste ju firas med nåt såklart.. =)

Ja, det var ett livstecken från mig i alla fall. Kommer nog att komma igång lite mer nu tror jag, om jag orkar.

Hoppas ni alla har det bra!!

måndag 4 juni 2012

Livet på is

Jag lägger livet och bloggen lite på is just nu. Försöker hantera allt som händer och kämpar för att hålla huvudet ovanför ytan.
Min älskade mamma är sjuk. Hon drabbades av en hjärtinfarkt förra veckan och väntar nu på operation.
Hon mår under omständigheterna bra men självklart är man orolig till tusen ändå.

Att helt plötsligt få ett samtal som bekräftar sin mammas dödlighet, får en att stanna upp för en stund. Sluta leva och går på autopilot. Livet puttrar på i vanlig takt men samtidigt står allting still.

Jag vill att allt ska vara över. Att operationen är klar och att hon mår bra igen.
Men just nu får jag sikta på att klara dagen.

Det kommer att komma en utlottning, jag har inte glömt den. Men just nu så tänker jag koncentrera mig så gott det går på allt som händer med familjen, så därför skjuter jag upp den lite. Ett tag bara, tills jag känner att livet kan gå vidare som vanligt igen.